Städade i källarförrådet idag och en av kartongerna som var tvungen att bytas ut innehöll en massa foton. Foton från 15-20 år tillbaka. Alltså så är jag inte mer än just 14-15 år gammal. När man tittar på kort från den här tiden slås jag, alltid, av hur totalt klotrund jag var i ansiktet. Jag var rund på fler ställen än ansiktet. Var väl rund mest överallt. Det var inget som jag hade jätteproblem med. Visst, tyckte väl inte att det där med att köpa kläder var det roligaste som fanns. Byxor framför allt. Ni vet mycket låt och mycket rumpa och så kort. Den kombon är inte den bästa ;) Men jag har nog alltid varit ganska stark i mig själv och haft ett stort självförtroende och har haft fördelen av att ha mycket goda vänner runt mig. Vilket tyvärr inte alla har, oavsett om man är tjock, smal, lång eller kort. Och har man inte det utan blir någon som de andra använder som sopsäck då kan ens bardomsår bli oerhört svår och tung.
Men som sagt jag har inte lidit nåt jättemycket av min vikt och min kropp. Men jag kom tillslut till en punkt, när jag var 22-23år, att nu är det nog. Hit men inte längre. Det var då jag tog tag i min vikt på allvar. Det har varit en resa med både upp och ned och jag har nog provat både det ena och det andra ;) Men jag tror att det i slutändan handlar om att lära sig sin kropp och vad just den klarar av.
En annan sak som kommit senare i livet är glädjen till träning. Det var inte så att jag inte gillade idrott och sport när jag var i skolåren, har både spelat fotboll, ridit, ställt upp i 800m på friidrottsdagar och legat hela nätter i soffan med OS på tv. Men vägen till att bli löpfantast har varit både grusig och backig. Hatade att springa på gymnasiet eftersom jag inte kunde. Nu vet jag hur jag ska göra och kan springa.
Tänkte avsluta detta inlägg, som nog är första i detta ämne, med att visa just två bilder som låg där i lådan. Lägger även med en bild från nyårsfesten för ungefär en månad sen.
Och ett tips på vägen: spara nån bild från gamla tider, det är de som gör att man minns vad man jobbar hårt för.
Fina kort :) Konstigt hur det är det där med träning. Jag har alltid tränat hela min ungdom och upp till 1996 då mitt främre korsband i knät gick av i en fotbolls match , sen har det sakta men säkert gått utför med min träning :( och nu är det jätte segt att komma igång. Längtar efter endorfinerna :) Kan man beställa? ;)
SvaraRaderaJa det översta är ju fint iaf ;)
SvaraRaderaTräningen kräver planering. Och gärna ha en träningskompis - eftersom det är lättare att vara två som drar. Men i grunden är det planera i det. Det ska vara en lika viktig aktivitet som ett möte eller att gå till jobbet. Kämpa på.