Sug

Nu har det gått åtta dagar utan att något sött har ätits och det börjar lätta lite på suget. Jag tror att det sug som finns fortfarande beror lite på att man inte äter något annat heller. Men det är skönt att det ändå inte är ett supersug fortfarande. Här på jobbet står det en godispåse i köket, och jag måste ändå säga att det är inte lockar mig nåt speciellt. Så idag hurrar vi lite extra för att sötsuget sakta men säkert försvinner längre och längre bort. 

Sen har jag bestämt mig för att inte göra något avbrott från helfarten i helgen, då risken finns att det ställer till med en hel del. Inte bara att jag bryter ketosen, men även att kroppen inte fixar att äta så mycket direkt. Pratade med min hälsokonsult och hon sa det att sen när man trappar upp gör man det under en veckas tid och med kaffetallriksportioner. Så att kosta på sig en utelunch och sen inte kunna äta allt eller att jag blir dålig låter inte som en bra idé. Och som tur var är det lunchen vi ska äta ute och middag hemma. Till lunch känns det mer okej att ha sin shake med sig och ta en stor kopp te till. Tror dock att jag ska ta med mig en varm soppa, som jag kan ha på kvällen, så blir det mer matlikt. 

Hur går det för dig? Första dagarna eller går det på rutin?

Ha en bra tisdagkväll! Kram

En av tre

Så var sju dagar avklarade. Sju dagar med enbart flytande föda. Sju dagar på lågkaloriediet. Sju dagar med blandade känslor.

Dag ett och två så nya och med nu-jäklar-energi, lite huvudvärk och småseg på kvällen. Dag tre hunger och sug! Dag fyra, fem, sex... inne i förbränning, hungern avtar mer och mer för varje dag. Energin är på topp, lätt kropp. Smakar inte så gott i munnen!

Ja, en vecka som förhoppningsvis resulterat i något kilo ner, troligtvis vätska som man lägger på sig. Sen är det till att hålla i och fortsätta gnaga på. Låta kroppen fortsätta förbränna. Har lite huvudbry inför helgen. Äta ett mål mat eller inte?!? Är tanken att vi ska gå ut och äta känns det ju så där att ha sin shake,å andra sidan känns det så där med att bryta ketosen för en middag. Moment 21 där inget blir rätt. På ett sätt kan man se det som att tre veckor borde man kunna låta bli. Och å andra sidan kan man tycka att en middag med tjejerna, man sällan träffar, är väl värt ett undantag. Fast vad är då mer värt ett undantag? Är det att börja tänja på saker igen? Hur mycket sabbar det och hur mycket ger det?

Tur att det är några dagar kvar, får slänga frågan med min hälsokonsult imorn också. Jag kan bli väldigt fyrkantig när jag bestämmer mig, sen gäller det att hålla i det i det långa loppet. Och det är det som gjort att vågen gått upp nästan sju kilo på två år, att man tänjer på gränsen. Lite i taget tills man är helt ur balans.

Vilka tillfällen är din akilleshäl? Vilka tillfällen får dig att tänja på gränserna?

Sov gott alla kämpar!

Dag 6

går mot sitt slut och idag har jag fått en massa gjort här hemma. Sov gott, och vaknade vid halv tio - omställd  tid. Skönt och det hanns med lite pyssel på förmiddan. Sen fick det blir en liten promenad i solen, inte så långt men fick gjort lite ärenden och röra lite på mig. Sen har jag röjt här hemma, städat undan alla dessa saker som har en förmåga att samlas på fel ställen och även röjt i klädgarderoben som har tjänat som undanstuvningsplats ett tag. Men nu behöver jag in i byrån som står längst in, så nu fanns det ingen återvändo. Men energin var på topp för att ta tag i sånt jobb - det är väl lite en fas det också - att rensa bland sina saker, att rensa upp sånt som tar energi ifrån oss. Att rensa, slänga och få ordning och reda även runt omkring sig. Då blir det lättare att orka med den omställning man gör med kost och rörelse. Nu ska det dock bli skönt att få slänga sig i soffan snart.

Imorgon behöver jag fylla på med en ny veckoranson av shaker, och den här gången kommer jag bara köra på kalla. Dels är dom godare och dels så är det lättare då man i stort sett alltid har tillgång till vatten, däremot inte säkert att det finns att värma. Man kan ju även dricka RTD - ready to drink - som är bra att ha med som reserv om man ska iväg på nåt. Får se om jag tar med nån sån, har provat de tidigare, men var inte jätteförtjust i den.

Men innan det är imorgon ska jag hinna med en kvällspromenad, får en fyrbent inneboende i ett par dagar.

Ha en bra söndagskväll!

Helg!

Så var arbetsveckan slut och det blev lördag kväll. Det är ju ofta på helgen man vill "lyxa" till det. Köpa nån god choklad, laga god mat och njuta av ett glas vin. Den här helgen är ju dock precis motsatt det. Mataffären behöver inte ens skänkas en tanke och vinet får ligga kvar i vinstället.
Det har gått bra hela dan, har väl dock aldrig hört ett wienerbröd knastra så gott som vid förmiddasfikan. Som tur hade vi underbart solsken på näsan, så det gjorde mig inte så mycket att skippa fikabrödet. Till lunch åt jag en av de varma sopporna, sparris, och åt den i en skål med sked. Mer som riktig mat.
Nu ligger jag här i soffan, kvällssoppan är drucken för någon timme sen och det invanda suget efter något kommer. Får bli att ta en kopp te istället. Borde även få i mig lite mer vatten, det kan jag känna är det svåra när man är ledig och ute. När jag står på jobbet kan jag direkt fylla på glaset.
Fördelen är att det ofta är den första helgen som är jobbigast, sen har man fått in vanan. Funderar dock på hur jag ska lägga upp kommande helg då det står tjejfest på schemat...
Nu ska jag fylla på vattenglaset och fortsätta njuta av lördagen.
//kram

Sköna lördag

Inleder dag fem idag. Fick igår kommentaren att jag redan tappat, tyckte att det märktes i ansiktet. Alltid kul att höra. Så imorse tog jag fram min våg hemma, är inte helt hundra på om min visar lika som invägningsvågen. Men om den gör det så har jag gått ner två kilo. Två kilo på fyra dagar, halvvägs till delmål på fyra dagar - det känns grymt! Och väldigt skönt med tanke på gårdags kvällens test med pizzakartonger och godispåsar. En förutsättning för att klara av en sån kväll, är att de man umgås med inte prackar på eller ifrågasätter.

På måndag är det dags för första gruppträffen, ska bli kul att träffa andra som kämpar på. Eller som precis ska börja sin resa.

Nu ska jag klä på mig och gå ut och njuta av det härliga höstvädret! Ledig hela helgen - underbart!

Middag ihop..

Dag fyra och jag är i ketos. Energin var på topp imorse på fredagsfysen. Drack en kopp te innan, passet börjar nämligen 7.00. Så drack jag frukostshaken efter. Det gick toppen!

Ketosen märks genom att jag är sträv och "klibbig" i munnen, så nu har munspray införskaffats. Tuggummi hade varit fint ;)

Ikväll testas verkligen viljan rejält då jag och en kompis ska fixa lite inför kommande veckas insamlingskväll. Och de andra har inhandlat godispåse och pizza. Jag två bubbelvatten och min shake. Kan ju lyxa till det med en kopp te sen också.

Heja på alla ni som kämpar, vi är ett steg längre.

Kram

Energifyllt

Ikväll var energin på topp på träningspasset. Den lilla hungerkänslan försvann och det var lätta ben. =)

Var inne på Coop innan jag åkte hem. Har ju inte läst rekkambladen i veckan med hade sån tur så jag fick höra att de sålde canvasdukar billigt. Sneglade lite på salladsbaren nör jag gick förbi men det var ändå helt okej. Men väl vid kassan, tog för en gångs skull inte scanner, så slår mig tanken på en av de värsta fällorna. Att stå i en kassakö kan lätt leda till att nåt extra slinker med. Chokladbitar, tuggummi, pastiller och extrapris på flerköp. Det var inga problem att låta bli, men visst blir man frestad.

Nu när jag ligger här i soffan börjar strävheten bli mer påtaglig. Ketos here we come!?

Dag tre - hungrig

Så var dag tre på helfart igång. Igår kväll var jag som sagt sugen, sugen på något. Men det gick bra. I morse började jag ana en viss strävhet i munnen. Ketos på gång? Känner mig pigg och "lätt" i humöret. Nu till lunch är jag dock hungrig tidigare än de andra två dagarna och jag bokstavligen slukade vaniljshaken. Har nog druckit ungefär lika mycket vatten som de andra dagarna, men det är väl så att kroppen ställer om sig. Får försöka dricka vatten och hoppas att hungern släpper. Får helt enkelt tänka på något annat =)
Det är väl så att det är nu efter ett par dagar som det svåra kommer, det är nu man ska mota invanda beteenden som att äta lite här och lite där, det är nu man inte ska bota tristess med att äta.

Så jag fyller på mitt vattenglas, går på toaletten för fjärde gången och fortsätter med att kämpa på.

Njut av dagen!

Tankens kraft

Nu knorras det rejält i lilla magen. Försöka dricka lite mer vatten och kanske en kopp te innan läggdags. Idag är det dessutom ett rejält sug efter något, vet inte vad, bara något. Nu gäller det att vara beslutad, att bestämma sig, bestämma sig för att klara det. Ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan jag går in i ketos.

Kram

Kvällen värsta tiden

Oj, oj nu skriker magen efter mat. Har inte varit några problem under dagen, men nu. Håller dessutom på och bär in 420 påsar chokladdoppade hasselnötter... Tänk va gott ;) fast att klara sig utan sånt i några veckor det ska inte vara några problem.

Inte så farligt med huvudvärken idag heller, det är mest ett evigt springande på toaletten.

För övrigt så gillar jag helt klart de kalla shakerna bättre än de varma, ska nog byta ut några varma.

Nu ska jag fylla i hälsoanalysen,för den har jag visst missat.

Hej hopp så bra det går!

God natt

Så är dag ett avklarad. Hade lite huvudvärk på eftermidda/kväll, men det har släppt. Lite småhungrig efter träningspasset, blev kycklingsoppa med lite timjan. Tror att det blev lite dåligt med vatten nu i kväll dock. Det har börjat knorra lite i magen.

Nu sista timmarna har tankarna farit iväg på lunchförslag, helgmatförslag och tankar som "den kvällen kan man ju göra ett undantag". Nej, nej. Tre veckor är planen (ev kommer det bli en måltid nästa helg)... Funderar lite på om de kalla shakerna är bättre än de varma. Men får se om jag ska byta ut några varma.

Nu är det dags att sova och ladda för morgondagen.
Kram och häng i, det gäller att komma över gränsen.

Inte så praktiskt

att jobba själv i en butik när man sätter igång att dricka massa vatten. Är inne på fjärde stora glaset sen jag kom till jobbet, plus lunchshaken. Och det sätter sina spår kan man väl säga. Annars så är det inga större problem, trodde nog att jag skulle känna av det lite mer. Får se hur det går att träna sen, om jag orkar som jag brukar eller om det tar emot.

Nu ska jag fortsätta räkna ner minuterna tills klockan är 18.00 ;)

Bilderna!

Här kommer den, den nakna sanningen. ;0)

Framifrån

Från sidan

Bakifrån

Tagna den 2012-10-22

De andra!

Det här med att förändra sina kostvanor, att ta tag i sin vikt, är ofta något som får många att engagera sig. Engagera sig eller lägga sig i?! Det största hotet mot att lyckas med en kostomläggning är omgivningen, tyvärr. När nån ska sluta röka, då är det ju inte nån som säger "men ska du, du som är så bra som du är". Nej, men när man säger att man ska gå ner i vikt, ta tag i sin hälsa. Ja, då är det helt plötsligt okej med kommentarer som "men du är ju så fin som du är" "du behöver väl inte". Och visst det är säkert i all välmening, men när man själv har kommit till den punkt där man fått nog, när man kommit dit att man bestämt sig, då behöver man allt annat än de kommentarerna. Då behöver man höra "Vad bra för dig. Kämpa på" "Härligt! Vad vill du att jag ska göra för att du ska klara det" För tänk vad skönt det hade varit om man hade fått den frågan i lunchrummet, istället för "men ska du inte ta en bulle, man måste få unna sig". Eller när man väl gått ner "nu när du är så smal kan du väl ta en kaka". Någon som tagit tag i sin vikt verkar vara ett stort hot för andra, även de som inte behöver kämpa med extra kilon. och visst det är klart att det sticker lite att DU tagit tag i ditt liv men inte jag. För att vi ska lyckas måste vi ha stöd av vår omgivning, vi måste ha hjälp under de första veckorna, månaderna, när vi ställer om vår kost och vårt beteende. Jag tror att många ger upp, eller pratar inte om sin viktnedgång, för att man allt som ofta får höra en massa negativ feedback - ja förutom när man möjligtvis gått ner ett gäng kilon. då kan man få höra att va duktig du är, och så kommer det där lilla, "nu kan du väl unna dig". Och det är ju det där lilla unnandet som tagit oss dit vi var när vi började. Det som fått oss att lägga på oss alla dessa extrakilon. Och självklart ska vi unna oss, men måste det betyda att vi ska äta? Köp fina blommor, köp en ny tröja, en ny hudlotion, gå på massage eller ta ett långt härligt bad.  Vi måste få bort att unna är synonymt med att äta.

Så till dig som bestämt dig för att det är dags för en förändring. Tala om för de som är runt omkring dig att jag har bestämt mig och du kan hjälpa mig genom att... Jag gör det här för att må bra och för att leva ett längre och hälsosammare liv. Antingen stöttar du mig eller så är du tyst! Och våga be om hjälp!

Jag har precis fyllt på mitt glas med vatten, klockan har passerat tolv och det är än så länge tyst i magen. Eftersom jag jobbar till 18.00 så vill jag dra på lunchen så länge som möjligt. Kvällsshaken blir vid åtta när jag kommer hem efter träningen.

Börjar dock ana en liten lätt huvudvärk, hoppas det inte ska bli allt för illa =)

Dag 1

Frukosten är snart druken. Kan konstatera att det första glaset vatten är avklarat bara genom att få i sig omega3-dosen. Sex kapslar per dag, sen en tesked olja. En matsked psylliumfrö, som jag blandade med shaken, som till frukost hade smaken blåbär. Eller, jag vet inte riktigt vad man ska säga att det smakar. Är en ganska blaskig smak, men inte så farligt otäck. =) Man kan även dela upp påsarna om man vill "äta" ett mellanmål till exempel. Men jag tänker testa att hålla mig till tre mål, för att se hur det känns. Nu har jag en kopp te att dricka också innan frukosten är avklarad.

Sen ska det packas ner lunchen, kyckling, spartis eller grönsaker finns det att välja på.

Njut av dagen!
Kramen

Invägning, startvikt

Invägningen avklarad, och ja, det var väl som jag trodde.
Vikt: 67,3kg
Fett%: 33,6% (ska  ligga mellan 21-32%)
Midja: 84cm
Stuss: 110cm

Målvikt: 60kg
Delmål: 63,5kg

Mål fett%: 30% max

Som en liten jämförelse kan jag även delge er mina två tidigare vägningar
mars 2011 vikt: 61kg, fett%: 28,9%
nov 2011 vikt: 65,4kg, fett%: 34,5%

Så det har gått upp för att sen gå ner lite igen om man kollar på fett%

Mina förebilder kommer imorgon, för nu orkar inte det mobila bredbandet mer ikväll ;)

Nu är det dags att sova, imorgon väntar blåbärsshake till frukost.

Take care <3

The day!

Om två och en halv timme står jag på vågen. Så nästa inlägg kommer med all förefakta. =O

En fördel med helfart, som jag kom på, är att jag kommer ju slippa diska på ett par veckor. Det känns helt okej =)

Nästa gång ni hör från mig är det med siffror o bilder.

Starta veckan med en underbar måndag! Kram

Du får inte sluta sjunga

I torsdags på Easy Linepasset hade en av deltagarna läst mina första inlägg. Detta gjorde att hela gruppen fick reda på mitt lilla äventyr och kommentaren "men inte behvöer du det" kom. Och nej det kan man kanske tycka. (Vilket även min kära mor hävdade igår kväll med "men de finns ju inget att gå ner") Men den bittra sanningen är den att vågen visar lite mer än den ska och det har lagts på lite runt magen och som jag skrev tidigare, byxorna som satt perfekt för fyra år sedan sitter lite väl tajt nu. Sen ska jag absolut understryka att jag har inte någon jätteövervikt att slås med, utan det är som sagt de där trivselkilona som smygit sig på.(vi får väl se vad Tanitavågen avslöjar på måndag ;) )

Som avslutning på diskussionen om min helfart så säger en av deltagarna "du får sluta om du inte sjunger med". Det hon ville säga vara att om jag inte sjunger med i låtarna när jag har pass, som jag brukar, då skulle de veta att jag inte mår bra och då skulle jag minsann få sluta med helfart. Underbara deltagare har jag förmånen att få träna och jag lovade att jag inte skulle sluta sjunga, kanske att det blir lite hårdare pass bara. =)

Igår fredag så hade vi dance night glitter party på HKT, och det var superkul att få dekorera salen med ljus och glitter och humöret var på topp. Efteråt gick vi till Nya Matlaget och åt fantastiskt god mat, det fick till och med bli potatisgratäng, vilket jag inte ätit på evigheter. Konstigt de här med hur man nästa hetsäter nu innan. Låter mig äta av allt och inget. Bara för att... Nej, det är nog bra detta med att få lite ordning på sockerintaget. Mat ska man självklart äta men alla dessa tomma kolhydrater som man börjat stoppa i sig. Fikabröd, godis, choklad och mackor.

En av de som var med igår kväll är själv xtravaganzamedlem och vi kom in på att prata om detta med att börja med något, och framför allt sånt som innebär en förändring i sina vanor. Och hur lätt det är att börja med undanflykterna "ja, men då ska vi iväg på det", "då fyller den år" " då ska jag iväg med jobbet" och så vidare och så vidare... vad  är det som säger att det blir lättare efter alla de där sakerna? Eller är det helt enkelt ett sätt att köpa sig tid, tid som egentligen inte finns. Den enda man sätter på vänt är ju sig själv och sitt eget välbefinnande.

Så vad är din ursäkt för att inte börja idag? eller kanske igår? Min är att syrran fyller år idag! ;)

Invägning på måndag och likaså inhandling av första veckans "mat"intag. Så på tisdag drar det igång med flytande föda. Så blir till att tömma kylskåp och skafferi på färskvaror och farliga fällor.

Nu ska jag fundera ut hur jag ska lösa faktumet att jag åkte till jobbet utan matlåda...

Ta på er stövlar och regnkläder och hoppa i vattenpölarna - det är kul! //Kram

B(r)yta rutiner

Att gå ner i vikt, sluta röka, sluta stressa, sluta klaga, sluta ... handlar om att bryta, eller snarare byta, rutiner. Vi gör många saker på rutin och i ett invant mönster. Och det är där det stora jobbet ligger, att byta ut dessa rutiner mot nya hälsosamma rutiner. För vi vill ju skapa rutin på det nya. Rutin på att välja en viss typ av mat, få rutin på att gå iväg till gymmet, få rutin på att man kan dricka en kopp kaffe utan att ta en cigg, eller kanske en bulle. Vi måste byta rutiner när vi är och handlar eller när vi tittar i en meny på restaurangen.

Redan igår så började jag med att bryta ett av mina invanda beteenden, som det blivit väldigt mycket av på sista tiden. Nämligen sötsaker, allra helst choklad. Jag tackade nej till två av mina bästa chokladsorter. Den italienska chokladen som fina kompisen hade med sig in i butiken och after eighten som stod framme på kvällsmötet. Känns bra att jag redan nu påbörjat sockeravvänjningen. Gårdagens kvällsmål blev dock inte av bästa sort då det blev både baguette och sen pasta. Men så kan det vara. Är man på möte och det serveras macka, ja då är det bättre att äta lite av det istället för att inte äta alls. Sen blev jag bjuden på middag när jag kom hem (hade jag vetat detta innan jag satte tänderna i baguetten hade jag låtit den vara).

En annan viktig del i att bryta sina rutiner är att bli medveten om dom. Att fundera på när gör jag vad och varför. Att komma på de där gångerna när jag gör saker utan att tänka.

Vilka invanda rutiner har du?

Ha en fin dag, och i varje motgång finns det en lärdom. //Kram

Sista måltiden...

Precis avslutat min lunch. En god köttgryta med vitkålssallad till. Det känns som sista måltiden, även om jag har några dagar kvar till invägning och start. Men jag tror att jag kommer att uppskatta maten på ett annat sätt när veckorna med helfart är avklarade. Helfart betyder att man byter ut alla mål med soppor, vilket är det jag kommer att göra i början, för att sedan gå ner på halvfart och sen jämnvikt.

Ska i alla fall börja dricka vatten ordentligt, något som är väldigt viktigt under helfartstiden.

Nu dags att jobba vidare!

Första steget...

Så var det bestämt. Jag ska ta tag i sommarens smygkilon, med hjälp av xtravaganza. Och eftersom jag gärna delar med mig för att inspirera andra, så slängde jag ur mig att jag kan ju blogga om det. Hälsokonsult Pia nappade direkt. Så här är jag nu, nya bloggen är startad, första träffen med Pia är inbokad. Den 22 oktober, då ska vägning, mätning och mål sättas. Sen är det gruppstart veckan efter det.

I morse tittade jag ner på min frukost och tänkte jaha, då var det snart slut med detta. Och cooptidningen som låg uppslagen gjorde inte saken bättre. Men jag vet ju att det är för en period som jag kommer att välja bort dessa saker, för att i slutändan må bättre och orka mer.

Jag ska börja med att berätta om vem jag är.

Jag heter Anna-Lena, fyllde 30 i februari 2012. Jag är tjejen som alltid haft lite extra hull. Mycket rumpa, vissa arv är mindre omtyckta än andra ;0) Jag har alltid gillat att röra på mig, var med och spelade fotboll, var den som satsade på att springa de långa loppen när det var friidrottsdag med skolan och vi åkte både längd och utför varje vinter. Men ni vet hur det är, man har liksom inte "rätt" förutsättningar för att vara smal ändå, och visst var det nån som tömde faten så var det jag. Jag minns något tillfälle när min pappa sa "Det är tur att du inte är kille, för då hade du ätit oss ur huset". Sagt med glimten i ögat så klart, men en viss sanning låg det nog i det. När vi var på resa några klasskompisar en weekend till fjällen, så var det nog vi tjejer som åt mest. Killar i femtonårs åldern tycker man ju ska äta rejält. Inte då, vi hade mat i flera dar extra (eftersom det var jag som hade handlat). När jag tittar på kort från gymnasiet så inser jag hur stor jag då var. Ett ansikte som var mer eller mindre klotrunt. Nu är jag även en sån tjej som fått en fantastiskt bra uppfostran i att tro på och tycka om mig själv men visst jag hade också en dröm om att vara som klasskompisen som kunde äta vad som helst och inte gå upp ett gram. Det man inte visste då var att hennes största dröm var just att lägga på sig något extra gram. Jag har väl nånstans alltid accepterat mig som rund, och glad! För det är nog så alla skulle beskriva mig, glad och käck, som tar hand om alla. Alla? Mig själv?

Som sagt så har jag inte lidit något anmärkningsvärt av att vara rund, det var de anlagen jag hade, eller. Minns även när vi tittade på gamla kort, eller om det var något av mammas ungdomskläder som letat sig fram. Och jag och min syster skulle prova dessa byxor och ingen av oss kom i dom. Min mamma hade ansett sig vara mullig när hon var i tonåren! Men hon tyckte inte att vi var stora. När inte vi kom i hennes byxor insåg hon hur liten hon hade varit. Och tittar man på kort på min pappa från hans ungdoms och tjugoårstid (kanske även hans 30årstid) så är det inte någon överviktig person man ser. Nej, mina föräldrar (och mor- och farföräldrar) såg ut som de flesta andra på 70- och 80-talet. Smala! Så det där med att jag skulle ha anlag för att vara mullig, var kom de ifrån. Jo, men farmor har ju rumpa och några extra kilon för mycket (förlåt farmor, men du vet om det och jobbar ju med det :)  Sen att min farmor var över 50 när jag var tonåring, det är det ingen som tänker på. Anmärkningsvärt så här i efterhand.

Men nu då? tänker ni säkert. Idag är det inte ett klotrunt ansikte som tittar tillbaka i spegeln, långt ifrån. Men det har krävt mycket hårt jobb. Efter gymnasiet flyttade jag till en familj utanför Stockholm och fortsatte att vara den goa, glada tjej som tar hand om andra. Jag gick lite promenader och lekte ju med barnen i familjen. Men det var inte förens jag 2003 flyttade för att läsa på högskolan som jag första gången på riktigt tog tag i vikten. Då med hjälp av points. Jag räknade, sparade och räknade lite till. och visst jag gick ner ett antal kilon, men så fort det var något som bröt rutinen, så var man tillbaka i gamla hjulspår. Något år senare kom jag till en punkt där jag sa "hit men inte längre" Nu ska jag ta tag i vikten med ett hållbart resultat. sagt och gjort så gick jag med i viktklubb. Här handlade det om att räkna kalorier, något som jag av nån anledning varit motståndare till innan. Men insåg att okej, det är ju ganska logiskt. Vill jag kunna äta en chokladkaka ja då får jag ge mig ut och gå. Jag kämpade stenhårt, hade vågen på bänken och vägde ALLT som hamnade på tallriken. Jag unnade mig godis på helgen, men då var det uppvägt efter hur mycket jag hade kvar att äta inom ramen för dagens kcal-gräns. Jag gick ner, och jag gjorde det rejält. Till min mammas 50 års fest kom jag hem, juli för fyra år sedan, i två storlekar mindre kläder och med en helt ny kropp. Förutom att jag planerade min kost med hjälp av viktklubb så hade jag även börjat motionera på ett annat sätt. Jag hade utökat och jag hade börjat jogga (något som jag svor över innan jag testade). Och som jag hade bestämt mig för så var denna viktminskningen till för att hålla, livet ut. Aldrig att jag skulle tillbaka dit.

Mycket händer i ens liv och jag har till viss del hållt min vikt, men det smyger sig gärna på nåt kilo här och nåt kilo där. Och även om jag idag anser mig smalare än då för fyra år sedan, så sitter byxorna jag hade på mammas 50 årsdag lite väl tajt. Det är bra att ha kvar kläder från en svunnen tid...

Under senaste året, ett och ett halvt har jag gått ner ca 10 kg och antagligen gått upp i alla fall hälften igen. Trots att jag gått upp de där kilona, speciellt nu i sommar, så vet jag att jag har en långt långt kvar till att bli den där tjejen på gymnasiebilderna. Men det som är problemet, till största delen, är att jag fastnat i ett djupt sockerträsk. Fikaturer med både en och två kakor, godis på helgen och helt plötsligt även en onsdag. Smörgåsar!!! Så trots att jag tränar minst fyra dagar i veckan så lägger jag på mig. Och nu är det på gränsen till att vara några trivselkilon för mycket.

Så nu kör vi! Jag hoppas att jag kan hjälpa Dig i din viktresa, oavsett om det handlar om att få bort flera års övervikt eller om det är att få bort sommarens söta dagar. Jag kommer att ge dig min resa. Och jag kommer att ge dig all naken fakta. Förebilder, mått och kilon på vågen. (Skräckblandad förtjusning). Jag kommer svära de dagar jag behöver det och jag kommer hurra de dagar när allt blir lite lättare. Jag kommer att skriva precis det jag upplever.

Må väl och kom ihåg att varje steg framåt är ett steg i rätt riktning, oavsett hur stora de är!
Kram