En av tre

Så var sju dagar avklarade. Sju dagar med enbart flytande föda. Sju dagar på lågkaloriediet. Sju dagar med blandade känslor.

Dag ett och två så nya och med nu-jäklar-energi, lite huvudvärk och småseg på kvällen. Dag tre hunger och sug! Dag fyra, fem, sex... inne i förbränning, hungern avtar mer och mer för varje dag. Energin är på topp, lätt kropp. Smakar inte så gott i munnen!

Ja, en vecka som förhoppningsvis resulterat i något kilo ner, troligtvis vätska som man lägger på sig. Sen är det till att hålla i och fortsätta gnaga på. Låta kroppen fortsätta förbränna. Har lite huvudbry inför helgen. Äta ett mål mat eller inte?!? Är tanken att vi ska gå ut och äta känns det ju så där att ha sin shake,å andra sidan känns det så där med att bryta ketosen för en middag. Moment 21 där inget blir rätt. På ett sätt kan man se det som att tre veckor borde man kunna låta bli. Och å andra sidan kan man tycka att en middag med tjejerna, man sällan träffar, är väl värt ett undantag. Fast vad är då mer värt ett undantag? Är det att börja tänja på saker igen? Hur mycket sabbar det och hur mycket ger det?

Tur att det är några dagar kvar, får slänga frågan med min hälsokonsult imorn också. Jag kan bli väldigt fyrkantig när jag bestämmer mig, sen gäller det att hålla i det i det långa loppet. Och det är det som gjort att vågen gått upp nästan sju kilo på två år, att man tänjer på gränsen. Lite i taget tills man är helt ur balans.

Vilka tillfällen är din akilleshäl? Vilka tillfällen får dig att tänja på gränserna?

Sov gott alla kämpar!